about me

Har ni också tröttnat på alla matbilder, recept och tränings-scheman? Eller är det bara jag? För nätet fullkomligen svämmar över av det. På bloggar, på Instagram, på Facebook och till och med på Twitter.
 
Men inte här.
Här har ni lyckats hitta en blogg där vi äter maten (utan omsvep), en blogg där vi inte läser recept, inte skriver ner dem och inte ens lagar mat för den delen! Här finns det heller inga tränings-scheman - nästan inga scheman över huvud taget, faktiskt - för här gillas det oplanerade, spontana, halvt arbetslösa livet till fullo! Ibland kan det tyckas bli lite långtråkigt, men då kan man ju alltid starta nya projekt.. Skriva en bok, måla en tavla, pyssla, måla naglarna eller varför inte turista sig i Paris?  För även om jag har bott här i över ett år nu, så har jag långt ifrån sett och gjort allt.

 

Jo, på många sätt är mitt liv ganska så glassigt. Men allt är ju relativt och allt har sina baksidor.

Hur bekvämt det än är och hur mycket jag än njuter av livet som halvt arbetslös så innebär det också att jag har väldigt ont om pengar och för tillfället är jag ofrivilligt inneboende hos min pojkväns föräldrar (med honom) tills vi har råd att hitta vårt eget. Ja, det blev en chock för alla att familjen jag bodde hos plötsligt slängde ut mig förra året (mer om det här)..

 

Jag bär också på mycket i bagaget från dess att jag var ung och har tidvis mer eller mindre skuldkänslor över att bara finnas till. Allt som jag bär/burit på och allt som hänger kvar från förr, är sådant jag jobbar med att antingen få bort helt, eller lära mig acceptera att leva med. Jag har aldrig varit mycket för hjärnskrynklare och den där genren av hjälp utan jag jobbar hellre med mig själv - själv. Eller med guidning av personer som har en fot på jorden och en fot i andevärlden.

Jag tror inte på Religioner och jag tror inte på Mirakel. Däremot så tror jag stenhårt på att Människan kan samarbeta med Universum och därmed tillsammans framkalla något som kan liknas vid mirakel.

 

Jag har jobbat bort mycket av sådant som jag inte gillade med mig själv. Rensat mig själv från skräp, i princip. Jag har kämpat med min självdisciplin och slått mig själv på fingrarna när jag fallit in i gamla mönster igen. Det är en lång process och det är en svår process. Men det går. Det går att hitta den där lilla människan inuti oss, som vi egentligen skulle bli. Om inte så många trampat på oss på vägen.

 

Att resa till Nya Zeeland var det bästa för mig, i denna process. Där rensade jag ut mer än jag visste att jag hade. Och jag behövde knappt anstränga mig; det bara hände.
Nu - här, är det lite svårare. Livet kommer emellan, verkligheten slår hårt. Jobb, stress, press och otaliga antal människor som tror att de kan kallas realister när de trycker ner och viftar bort dina nykläckta idéer och innovativa tankar. Hittar man då inte något att hålla fast sig vid utifrån, så måste man ha en jävligt stark tro på sig själv, för att lyckas hålla sig fast i sig själv.

Och där kommer vi till hela kärnan av mig. När man lämnat familj, vänner och sitt eget hemland, då står man där själv. Och det är en själv man måste ta sig framåt med.

En DeeWa ger aldrig upp !