Jag har lovat både mig själv och Rémi att gnälla mindre. Vad gäller jobb och livet och sånt.
Men förundras slutar man ju aldrig göra.
Fast jobbet funkar bra nu, jag har fått en extra semestervecka (5 veckors semester, ja tack!) och jag har pratat med familjen om besvikelsen över att inte få nanny-tjänsten och så vidare. Så där känns allt bra nu.

Jag skulle jobbat extra två veckor i augusti, resa bort med en annan familj och få pengar för det. Men nu är det avbokat helt, så jag kommer verkligen ha 5 veckors semester – men inga pengar.
Och planen för denna helgen var så bra. Sov hos Rémi inatt och skulle in till Paris på dagen för att hänga med Sharon och sen tillbaka till Rémi för att spendera resten av helgen tillsammans, nu innan helvetesveckorna med jobb börjar och vi inte kan ses alls mer än på helgerna. Men sen skulle Rémi hem till en kompis ikväll. Och Sharon kom inte till Paris på tidigare sagd tid. Så nu sitter jag istället själv hemma en lördagkväll, i Paris.
För jag har inga kompisar. Men det kvittar nu, för jag har bjudit mig själv på chips och dip!

Men så.. nu ligger fokus på augusti månad. Fem veckors semester. Jag hade planerat det också så bra, med två veckors jobb, en tripp till Sverige och lite annat trevligt.. Men nu kommer jag inte ha råd med så mycket. Så frågan är om jag ska stanna i Paris och hitta ett extrajobb eller om jag till och med ska jobba i Sverige ?

Någon mening måste det ju vara med att allt jag planerar skiter sig hela tiden. Men vad… ?