Tiden är svår att ta på
Okej, så tydligen var det inte två år sedan jag sist såg Sharon. Snarare ett år och tre veckor. Yeey, jag vann just tillbaka ett helt år av mitt liv när jag fick reda på det ! haha
Vi satt på Starbucks i timmar och bara pratade, sen gick vi en runda i Paris, Tuilerierna, Louvren och sen bestämde vi oss för att gå och köpa en flaska vin och sätta oss vid Eiffeltornet. Inne i affären hoppade kassabiträdet nästan fram till mig och sade "Oh, helllooo!" Och sen dansade han runt i affären och frågade var jag kom ifrån (hela tiden på engelska) - och så trodde han att jag kom från Ryssland eller Polen OH NO, då vet man att man valt fel hårfärg, right :(
Måste färga om det.. haha
När vi skulle betala fortsatte han dansa bakom disken och sen vägrade han prata engelska med Sharon och sade bara Bonjour till henne och så slutade han dansa. Haha. Jävla fransmän alltså !
Gräset var blött men vi hade plastpåsar att sitta på, vin att dricka och ost att äta
Här glittrar tornet, vilket det gör varje heltimme, det startade kl 21. Oj, vilket kalas - då blir man som ett barn på julafton ! ;)
Senare kom också Jazon dit, som jag inte heller träffat sedan sist vi festade alla tillsammans. När det blev för kallt ute och vi konsumerat tre flaskor vin och två öl gick vi hem till Jazon och tog det sista ur hans whiskey flaska. Vi hann prata lite gamla minnen, innan det sedan var dags att gå till sista metron hem. Vi missade ändå linje 13, och tog nattbussen hem från St Lazare. Jag älskar att jag har en nattbuss hem som går genom hela Paris och ända fram till min dörr, hela natten. Klockan fyra sov jag som en stock.
Sen blev det riktigt mörkt och så fort Eiffeltornet glittrade varje timme, så hörde man ett Ååååååoooohhhhh från alla som satt runt omkring på gräset
Senare kom också Jazon dit, som jag inte heller träffat sedan sist vi festade alla tillsammans. När det blev för kallt ute och vi konsumerat tre flaskor vin och två öl gick vi hem till Jazon och tog det sista ur hans whiskey flaska. Vi hann prata lite gamla minnen, innan det sedan var dags att gå till sista metron hem. Vi missade ändå linje 13, och tog nattbussen hem från St Lazare. Jag älskar att jag har en nattbuss hem som går genom hela Paris och ända fram till min dörr, hela natten. Klockan fyra sov jag som en stock.
