Det värsta jag vet - är ovisshet..

Visst är ovisshet verkligen det värsta som finns !
Jag vet nu att jag inte kommer träffa den där militären igen. Vi jobbar som sagt om varandra tills han åker på onsdag och att träffas bara en timme på tisdag kväll känns sådär. Så det blir istället inte alls.
Och det känns vemodigt. Det är skönt att ändå veta nu, nu är det slut på förhoppningar och därmed funderingar. Vilket känns bra.
 
Det fanns säkerligen en eller annan anledning till att vi sågs igen, såhär tre år senare, även om det bara var just för att jag själv önskat så.. Jag ville ju veta vad som skulle hända - och inget hände ;)
 
Så, there you go.
Nu kan vi fokusera på framtiden, Sverige, Johannes...
 
 
Jag har bestämt mig för att inte asa med gamla datorn hem till Sverige, tung och bökig som den är. Så i helgen fick jag tömt den på sitt sista innehåll och ska nu slängas. Så sorgligt. Ännu en pryl som rest med mig runt planeten Jorden..
Jag är väldigt otålig att flyttpacka - älskar bra anledningar till att rensa ut gammal skit som man annars sparar bara för att ! ;)
Det är så skrämmande och spännande på samma gång, att jag ska flytta.
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: