Ungefär precis just idag har jag gett upp, gett under, vikit mig.
Jag orkar inte vara stark mer. Men jag vet att jag måste.
Om jag bara kunde flytta nu!

 

Skulle ju egentligen gått ut idag. Jag kommer inte ens ur pyjamasen. Tragiska människa.
Men jag har pysslat ihop ett fint kort till Michaela, tjejen jag skulle "fira" ikväll - hon flyttar hem igen i nästa vecka. Jag vill inte tro att detta var sista chansen att träffa henne innan hon åker. Vilken fail i så fall.

 

Men jag tröstade mig med att Sally och jag skulle skype:a.
Men så säger hon att hon är för trött.. Har typ aldrig känt mig så ensam som idag. Alla åker. Alla lämnar. Kvar är jag - och lämnar Rémi. Den enda jag verkligen hade och den enda som verkligen skulle gå genom eld och vatten för mig. Och det är just vad han gör nu. När allt han någonsin ville var att jag skulle älska honom så som han älskar mig.

 

Jag har sett Eat Pray Love för andra gången ikväll. Gillade den inte första gången jag såg den så gav den en andra chans. Ibland är man bara inte mottaglig. Men det var jag idag. Idag talade filmen till mig. Och mannen hon skilde sig från i början betedde sig precis som Rémi, och sakerna hon försökte förklara är exakt vad jag försöker förklara.

 

Jag tror jag ska börja meditera när jag flyttar till nya lägenheten. För jag vet att så bra som jag började må i Nya Zeeland var egentligen inte bara på grund av Nya Zeeland eller mitt resande i sig - detta lugn och välmående finns alltid inom oss. Vi måste bara lära oss att känna det i vårt stressiga vardagsliv.

 

Jag ska göra allt för att hitta tillbaka till det jag kände då.