Allt händer så snabbt. Alla svänger så snabbt. Allt .. händer verkligen på riktigt.

Enligt känslorna i mitt bröst.

 

Men mest av allt är jag bara trött. Konstant trött.

 

Jag jobbar nåt som kallas "split". Första passet täcker lunch-rushen, sen är jag ledig i 3 timmar och börjar jobba igen 19 eller 19.30 beroende på vilken "split" man har. Sen jobbar man till 1 på natten. Då måste jag ha kommit överens med Sharon om jag kan sova i hennes lägenhet, eller så kommer Rémi och hämtar mig. Då kommer vi aldrig i säng innan 3 på natten. Och ibland ska han upp och jobba dagen efter.

En vecka gick jag upp klockan åtta varje morgon och åkte med Rémi in till Paris när han skulle till jobb, och sen jobbade jag split - två timmar efter att han börjat sitt jobb. Mellan lunch- och kvällspassen gjorde jag lite ärenden eller slappade i Sharons lägenhet om jag hade tillgång till den. Senaste veckan har jag tagit tåget till jobb, allt oftare. Det funkar. Problemet är fortfarande var jag ska sova på natten. Denna veckan börjar Rémi jobba redan klockan 8 om morgnarna, så det blir tufft för honom att hämta mig varje natt plus att jag sedan kommer bli väckt varje morgon när han ska upp till jobb, vid halv 7.

Ni ser.. det är en enda stor rebus. Där ingen kan vinna.

 

Allt nytt, allt som gör mig trött, gör mig också väldigt känslig och framförallt

väldigt ostabil i mitt humör. Jag kan inte beskriva hur mycket jag ser fram

emot att få min första riktiga lön och sålänge är jag helt överväldigad av den dricks

jag tjänar. Det är inte supermycket, men det är lösa pengar som jag får in lite av varje

dag och enligt alla jag jobbar med kommer den till och med öka, ju bättre jag blir på mitt

jobb. Och i slutändan kommer jag tjäna lika mycket i månaden - bara i dricks - som

jag förut tjänade totalt i månaden som aupair. Hur sjukt ?

I övrigt har jag omvärderat ordet servitris lite, och trivs faktiskt förvånansvärt bra med vad jag gör.