ihärdig som en rumpnisse

Jag fick nyss ett samtal från ett hotell där jag sökt jobb som receptionist. De ville att jag skulle komma på intervju. Sen frågade jag om det verkligen gäller deltidsanställning  - och det gjorde det förstås inte. Så jag kan inte ta det, oavsett. Den här deltidsjobbskampen har dragit mig i håret ut till klippans ände för att hålla mig över kanten och be mig klippa av hårtofsen. Men jag har inte gjort det än - så här hänger jag än och dinglar. Skalpen blöder och svindeln gör mig illamående, men jag vägrar ge upp. Nu har jag kommit så långt - lagt så många möjligheter bakom mig - att jag kan inte ge upp nu. Visst har saxen åkt fram, i ren förtvivlan. Men jag är envis som en get och ihärdig som en Rumpnisse. Så därför tackade jag nej till en arbetsintervju och skickade iväg ett sms med ett löneanspråk för en veckas jobb med den familj jag hade intervju med för några dagar sedan. De ska bara ringa till en av mina referenser, så skulle de ta beslut efter det. Ja, dem har redan ringt till den familj jag var hos i södra Frankrike.. Kan ni förstå? Jag har inte pratat med den familjen sedan mamman släppte av mig på stationen med allt jag ägde - vinkade byebye och gasade iväg. Och i förrgår ringde jag upp henne och jag fick även pratat med barnen. Så även om jag inte skulle få detta jobbet - var det värt detta.
Löneanspråket gäller om jag skulle följa med dem på en veckas semester och ta hand om deras son + en annan familjs son, i sommar. Det är mitt livs första löneanspråk och jag har försökt vara så realistisk som möjligt samtidigt som jag har en au pairs låga självkänsla inom mig. "Jag är inte värd mer än 2 euro i timmen" - för det är vad många familjer får dig att tro.

Nåväl. Jag bad om det dubbla. Nej, jag skojar. Haha. Jag bad om ganska mycket. Fast beroende på vad jag tänker på så tycker jag att jag bad om waaaaay too much, sen tänker jag på mig själv och vad jag vill ha betalt och då känns det inte så mycket längre. Efter helgen bör jag ha fått svar på alla mina frågor och äntligen fått ett slut på den här cirkusen som blev.

Nu: packa väskorna inför flytten.
Skalpen läker och saxen är undanstoppad.
Tidigare inlägg
RSS 2.0