Jag håller mig mest på rummet här hemma. Eftersom jag inte är så hemma. Varken med människorna här och deras åsikter eller ens med språket dem talar (jo, franskan är nästan på plats, men kommunikationen brister ändå)... Idag när jag uppehöll mig i köket en stund kom ett ämne upp som berör mig väldigt mycket. Både på så sätt att det handlar om just mig och min framtid, samt att det berör mig emotionellt. Det kan alltså påverka hela min sinnesstämning, beroende på hur pass positivt jag ser på ämnet för stunden.

Och om ni inte insett det redan, så säger jag här rakt ut; att i den här bloggen handlar det om mycket "negativa saker" - men som jag försöker förhålla mig positiv till, som jag kämpar med att besegra genom att mata med positiv energi.

I alla fall. De här människorna som diskuterade detta ämne idag, de vet inte hur man uttrycker sig positivt. De framhäver alla negativa - "omöjliga" (enligt dem) - aspekter. Nej, det går inte, nej, det är för dyrt, nej, det kan du drömma om, nej, det är bättre med ditt eller datt, nej, det är bättre att hitta nåt annat, nej, det.... Ni förstår? Jag hör bara nej, nej, nej, nej.

Och i takt med att antalet nej ökar, så bildas det ett frö inom mig. Ett litet frö som i sin tur bildar ett litet moln. Ett moln som sen ökar i storlek i takt med varje nej. Detta frömoln växer och växer och blir svartare i färg ju större det blir. Det pulserar till sist kraftigare än hjärtat och det känns som att en katastrof är nära.
Till sist måste jag lämna rummet för att inte bli galen, för att inte skrika rakt ut.

Och PS. ärligt talat. Så vet jag inte om det bara är dessa människor som är så här negativa, eller om det är såhär det franska vokabuläret funkar. - och jag vet inte vilket som skulle vara värst.