Igår var jag på topp på jobb. Helt speedad, eller mest glad. Dansade mig igenom arbetspasset, i princip. Sedan blev jag medbjuden på lite drinkar. Det blev två drinkar med en amerikanare, sydafrikanen från igår och två australiensiska tjejer. Sen skulle vi åka vidare - men kom bara utanför metron när vi bestämde oss för att bege oss tillbaka till hostelet - tjejerna behövde sova efter att ha varit vakna största delen av deras nästan 40 timmar långa flygresa från andra sidan jorden..

Men när vi satt på metron tillbaka så insåg jag plötsligt att vi åkte på fel håll - och dessutom helt fel metrolinje! Lite pinsamt, eftersom alla typ följde efter mig... Jag var inte särskilt uppmärksam.. haha

 

Vi kom till slut fram till hostelet och köpte en flaska vin, och drack lite till. Sen slutade det med att alla gick och lade sig, utom jag och sydafrikanen. Sen var det också försent för mig att åka hem och han hade ingenstans att sova. Eftersom vi inte är tillåtna att sova på nedanvåningen på hostelet så gick vi ut och gick en runda. Mitt på tidiga morgonen i Paris.. Så mysigt! Vi satte oss ner och tog en kaffe på ett kafé mitt på place St Michel vid floden, sen gick han tillbaka till hostelet (där jag smugglat till honom en nyckel så han kunde sova i sin kompis rum) och eftersom jag inte skulle börja jobb riktigt än så gick jag och tog ännu en kaffe med min kollega som då avslutat sitt nattskift. Haha, vilken tajming.

 

Jag gick till jobb strax efter 8 på morgonen och lyckades ta mig igenom hela passet utan att spy ner mig - att vara vaken i över 24 timmar i sträck och utan att äta är inte riktigt min grej.. Jag stapplade sedan hem efter jobb - och hjälpte en gammal dam med sin resväska (dagens goda gärning!) i trappen.
Jag pratade en del med sydafrikanen under dagen och planen var sedan att mötas och säga hejdå senare på kvällen.

 

Jag landade äntligen i min säng runt 16 och sov i lite mindre än 2 timmar, vaknade till och tog huvudvärkstabletter och sedan sov jag i 2 timmar till.

 

Jag gjorde vé mig och sedan fick jag för mig att ta metron ner till Invaliderna och ta en liten promenad. Jag var hemma lagom i tid tills sydafrikanens buss startade sin rutt mot Amsterdam. Det blev inget ordentligt hejdå. Och det är okej. Han är en sån människa som ger mig en känsla att vi känt varandra förr. Utan att jag visste det innan, så har han alltid varit en del av mig och mitt liv. Nu träffades vi äntligen på riktigt och det gör inget om vi inte träffas igen. Han kommer alltid vara en del av mitt liv. Som person, som filosofi eller som förebild - eller allt. Det spelar liksom ingen roll. Han är en sådan människa som bara får en att må bra. För det finns inga regler på hur man ska vara eller om man ska träffas igen eller ej. Allt är okej.

 

Jag vet att jag är flummig. Och jag gillar't.

 

Här kommer istället tre bilder från kvällspromenaden - en plats jag ska ta Pauline till när hon kommer och hälsar på <3